London calling

Har känt mig konstigt nere ett tag nu, som om jag helst vill lägga mig ner och bara gråta. Vet inte vad det beror på men hoppas London kan hjälpa mig lite iallafall. Nyår var sådär, var inte mycket folk man kände, Elina däcka och så och boyfriend var ej tillgänglig. Vi hade även vårt första gräl, och som vanligt tycker han att han har rätt och att jag bara överreagerar, det värsta var att jag ville skälla på honom men kände tårarna och var tvungen att hålla tyst. Vi båda gjorde antagligen lite fel, men det var han som startade det och tänker inte be om ursäkt för att jag söker tröst någon annanstans när han inte finns till hands. När vi släppt det föreslog han hyrfilm, det blev två mediokra filmer, en skräck och en race film. Blev rätt mys trots att jag kände mig sjukt konstig. Dumt nog orka jag inte byta om från mina silkiga pyjamasbyxor till nått varmare när vi skulle åka och hämta filmerna så förfrös nästan om rumpan. Nu dagen innan resan vakna jag upp i en väldigt varm säng under mitt mjuka duntäcke med pojken bredvid mig. Gjorde scrambled eggs till frukost och kolla på lite sex and the city. Han offra sig att gå på en kort promenad med mig (till och med hans ide(!) trotts den hemska kylan och åkte sedan hem. Tvätta håret och packa ner det sista, sen var det bara att vänta på att mamma skulle vakna så hon kunde köra mig till pappa. Trots att jag varit klar i tid blir vi jätte försenade och får åka direkt till restaurangen i malmö där vi möter upp mina syskon med man och tvillingarna. Fondue och toblerone mousse låg på menyn, mycket gott. Har skönt nog fått med mig boyfriends halsduk med ett överflöd av hans parfym på, hoppas det kommer lugna mina konstiga känslor. Nu måste jag sova, ska upp vid sju imorgon.